Stadens egen tangohistoria
Tango på den uruguayanska stranden: La Cumparsita och milongan
Montevidéos argument för att vara en av tangons två födelseplatser – och den enda låt som nästan varje band i staden fortfarande vet hur man avslutar en kväll med.
Se Primuseum-biljetter på GetYourGuide ↗Två städer, en flod
| Montevidéos anspråk | Buenos Aires anspråk | |
|---|---|---|
| Dansens rötter | Växte upp i samma hamnkvarter på denna sida av Río de la Plata | Växte upp i samma hamnkvarter på andra sidan |
| UNESCO-erkännande | En del av den gemensamma argentinsk-uruguayanska nomineringen 2009 | Samma gemensamma nominering |
| Anthemet | ”La Cumparsita”, skriven av en 18-årig student från Montevideo, är Uruguays kulturella och folkliga anthem enligt lag sedan 1997 | Spelades in och blev populär genom generationer av argentinska orkestrar |
En flod, två städer, en dans
Tango tog form på 1880-talet i de fattigare hamndistrikten på båda sidor av Río de la Plata — Montevideo på ena stranden, Buenos Aires på den andra. Samma blandning av europeiska invandrare, afroättade samhällen och landsbygdsmigranter som hade flyttat till båda hamnstäderna förenade sin egen musik — argentinsk milonga, spansk-kubansk habanera och Uruguays egen candombe-trumning — till det som blev tango. Det är inte en dans som någon av städerna uppfann ensam eller helt kan göra anspråk på, vad rivaliteten dem emellan än antyder för en besökare som bara har hört Buenos Aires-versionen av historien.
En UNESCO-listning med två namn på
År 2009 lade UNESCO till tango på sin representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. Nomineringen lämnades in gemensamt av Argentina och Uruguay — ett formellt, dokumenterat erkännande att dansen tillhör båda stränderna av floden, inte den ena huvudstaden mer än den andra. Det är en av relativt få UNESCO-kulturlistningar som innehas gemensamt av två länder, och Uruguays egna turismfrämjare lutar sig mot den som sitt starkaste bevis för att Montevideo inte är en fotnot i Buenos Aires tangohistoria.
Låten en student skrev på ett lånat piano
Gerardo Matos Rodríguez var en 18-årig arkitekturstudent när han skrev melodin som blev ”La Cumparsita”, och han arbetade fram den på pianot i Montevideos studentfederationsbyggnad snarare än i en professionell studio. Han lät en vän visa noterna för bandledaren Roberto Firpo på Café La Giralda i Montevideo; Firpo omarbetade dem till ett fullständigt tangoarrangemang och uruppförde det med sin orkester på samma café den 19 april 1917. Text lades till senare av de argentinska författarna Pascual Contursi och Enrique Maroni, och den sammanslagna låten blev en av världens mest inspelade tangon.
Uruguays kulturella och folkliga anthem
År 1997 antog Uruguays parlament lag 16.905 som utnämnde ”La Cumparsita” till landets kulturella och folkliga anthem — en formell utmärkelse som skiljer sig från Uruguays egentliga nationalsång, ”Orientales, la Patria o la Tumba”, antagen 1833. Ingen annan tango har den typen av juridisk status i vare sig Uruguay eller Argentina, och det är ett faktum som Montevideo tenderar att ta upp varje gång de två städerna grälar om vilken av dem tangon egentligen tillhör.
Milongan, då och nu
”Milonga” har dubbel funktion i tangon: det är en tidigare, snabbare dansform som bidrog till tangons utveckling på 1800-talet, och det är också det moderna ordet för en social tangokväll, där lokala och besökare som kan följa dansar med varandra i stället för att titta på en show. Montevideo har sin egen milongascen, separat från ett format med middag och show som Primuseums – ingen middag, ingen sittande föreställning, bara ett dansgolv, en DJ eller ett liveband och dansare som kom för att dansa snarare än att bli serverade en måltid.
Vad detta innebär för en kväll på Primuseum
Med tanke på hur starkt förknippad ”La Cumparsita” är specifikt med Montevideo är det ett rimligt antagande att bandet spelar den någon gång under kvällen – de flesta Rioplatense-tangoband, på båda sidor floden, behandlar den som närmast obligatorisk i ett set byggt för besökare. Den är inte garanterad en specifik kväll, eftersom den exakta låtlistan beror på vem som spelar och vad rummet efterfrågar, men det är den enda önskan du med störst sannolikhet får höra uppfylld innan kvällen är över.